Hej där, Nicke!
Nicke Grahn är en man med många järn i elden. Bor i Dorotea och arbetar som miljöchef där. Dessutom politiskt aktiv i regionen. Och det är mest i den rollen Nicke åker kollektivt.
Hur är din relation till Länstrafiken? Den är bra. Överhuvudtaget reser jag mycket med både buss och tåg. Oftast till Umeå och Lycksele, men även i syd-nordlig riktning längs den gamla inlandsbanan mellan Östersund och Arvidsjaur.
Funkar det?Ja, det tycker jag. Det är inte så många turer till och från Dorotea, men de som går passar mig och mina rutiner. Jag åker ofta tidigt på morgonen och vill gärna komma hem på kvällen samma dag. Restiden skiljer inte så mycket jämfört med bil, men på bussen får jag ju grejer gjorda.
Grejer ... alltså jobb?
Oftast jobbar jag, absolut. Men det finns överlag något trevligt med att åka buss. Att man äger sin tid. Det går som sagt att jobba, men också att ta en liten paus och sluta ögonen en stund. Bussen är ju ett bekvämt sätt att resa. Miljöaspekten spelar in men framför allt tycker jag att det är just bekvämt.
Har du något speciellt bussminne?
Det var nog när jag en vinterdag åkte från Pajala till Karesuando. Det var 35 grader kallt och bussens bromsar frös fast, så plötsligt stod vi still mitt i vägen mitt ute i ödemarken. Föraren svor på tornedalsfinska när han försökte tina upp bromsarna. Och han lyckades till slut – så vi kom fram.
Det finns en linje från Hoting i Jämtland till Sollefteå, där vyerna är hisnande vackra och man åker längs småvägar. Den gillar jag!
Vad gör du när du inte åker buss?
Jag är en natur- och friluftsmänniska, oavsett om det är vandring, kanot eller segling. Tycker också om att jobba i skogen. Och så läser jag en hel del.
Vad ser du mest fram emot nu när pandemin är över?
Att träffa folk mer; inte bara jobba hemma på distans. Sedan tycker jag ju om att resa, så att buss- och tågluffa under sommaren med familj och barn är något jag vill göra.
Vi säger tack till Nicke för intervjun och hoppas att framtiden bjuder på många nya vyer från bussfönstret.