-
Sofia Boström pendlade dagligen mellan Robertsfors och skolan i Umeå i tre år. Med andra ord en erfaren resenär som upplevde en viktig skillnad före och efter pandemin.
-
I hela 40 år har Lena Björn pendlat till Umeå. Bussens pålitlighet är bra för hennes blodtryck och hon berömmer dagens förare för deras glada sätt.
-
Karin Malmfjord är en riktig bussfantast. Oräkneliga är de timmar hon tillbringat på resor i Västerbotten. Och hon verkar aldrig tröttna.
-
Andreas Bengtsson kände att det var dags för förändring i karriären. Så vid 38 års ålder började han plugga till samhällsvetare på Umeå universitet – dit han pendlar från Lycksele.
-
Eva Lindau är helsingborgaren som blev västerbottning. Ett yrkesliv i kulturens tecken betyder ibland sena kvällar. Då är bussen det bästa transportmedlet för Eva.
-
Nicke Grahn är en man med många järn i elden. Bor i Dorotea och arbetar som miljöchef där. Dessutom politiskt aktiv i regionen. Och det är mest i den rollen Nicke åker kollektivt.
-
Tichaona Maphosa är samhällsplaneraren som ser stora möjligheter för kollektivtrafikens utveckling. Givetvis åker Tichaona gärna buss själv också – när han inte syns med ryggsäck och vandringskängor.
-
Peter Hjelm jobbar som strateg på Näringsliv och samhällsbyggnad, Region Västerbotten. Privat bytte han strategi för några år sedan – och gick från bil till buss. Här berättar Peter hur det var.
-
Efter ett yrkesliv i busstrafikens tjänst är Heidi Törnberg numera pensionär. Men fortfarande lockar resan mellan Umeå och Bielite där fritidshuset finns. Då hinner hon dessutom ta en fika i Dorotea.
-
Anna-Lena Danielsson är politikern med hela Västerbotten som arbetsplats. Bussen är hennes säkraste kort och hon lyfter gärna fördelen med hållplats Universitetssjukhuset.
-
Skellefteåbon Tomas Rönnblom väljer sina bussresor med omsorg. Några gånger om året tar han bussen de 13 milen till Umeå och mår då som en kung.