”Vi älskar bussis!”

Stefan Helmersson är föraren som vill ha alla körkort som finns. I yrket har han lagat en buss med hockey-tejp och på fritiden har han satt ljusramper på familjens barnvagn. Möt Stefan, en av många fantastiska förare som ser till att Västerbotten rullar på.

Hej Stefan! Hur blev du förare egentligen?
– Ja, vill du ha den långa versionen eller den korta? Jag kommer från Storuman och ville bli kock men hamnade i transportsektorn lastbil istället. Efter gymnasiet hamnade jag i Vindeln. En kompis där hade bussföretag och han övertygade mig om att ta busskort och börja köra lite extra. Jag tänkte att jag likaväl kunde ta busskort när jag ändå hade nästan alla andra körkort. 

Men du lever i Vilhelmina nu?
– Ja, vi flyttade till Vilhelmina för att jag ville komma närmare där jag har mina rötter. När vi flyttade hit började jag jobba på en skola, men jag kom snabbt in på att köra extra buss åt Vilhelmina taxi för det var så jävla kul! Jag blev övertygad om att ta taxilegitimation också. Jag är ju lite tokig och ville såklart ha alla körkort som går att få. Jag har en morbror som hade i princip alla behörigheter som fanns, och jag bestämde mig för att jag skulle ha ännu fler. Efter att hans taxi-legitimation gick ut har han fått se sig som slagen! Nu jobbar jag hursomhelst heltid på Vilhelmina taxi och trivs fantastiskt bra! Jag gör och kör det mesta. Buss på beställning, fasta linjer, taxi samt jobbar på kontoret också. 

Vad är grejen med att köra buss?
– Människor! Jag körde lastbil men insåg så fort jag började köra buss att jag älskade att träffa människor. I början var jag rädd för att ratta ett fordon fyllt med resenärer, det var sjukt jobbigt. Det är ett oerhört stort ansvar. Men med tiden har jag blivit mer erfaren och lugn. Men människor är hela grejen. Det känns fantastiskt kul när folk tackar mig och säger att jag kör bra, barn som vuxna. Uppskattningen jag får ger så väldigt mycket. Jag har väggarna fulla av barnens teckningar med hjärtan och bussar på. Jag var pappa-ledig och borta ett tag. När jag kom tillbaka så stod barnen och hoppade på hållplatsen och sa ”Du är tillbaka! Vi har saknat dig!” när de väl klev ombord. Det känns otroligt bra! När du kör buss kan du vara en vän åt någon. Du kan lyssna på någon, ge någon ett leende, ge någon lite extra service och lyx, eller bara en godis. Det kan göra någons dag, och all den energin får jag tillbaka!

Ni verkar få höra en hel del?
– Ja, helt otrolig. Skolbarnen, vad de berättar! Och när du har någon enstaka resenär kvar på bussen kan du verkligen få höra hela livshistorier, om yrkeslivet, barn och familj, allt.

Har du något speciellt minne från yrket?
– Jag körde ett hockeylag med småknattar en gång då bussen bröt ihop och stannade. Som jag är så lade jag mig och krälade in under bussen, lånade hockeytejp av laget och lagade bussen. Jublet som mötte mig inne i bussen, alltså! ”Vi älskar bussis!” sjöng de resten av resan. Det är som när barnen står och hoppar på hållplatsen när jag kommer. Den glädjen kan du få när du kör buss! Och om du har någon som är på dåligt humör så känns det bra att få dem på bättre humör. Ja, bussen kan bli försenad på grund av väder och vind. En del är sura, och ibland är det fullt förståeligt. Men jag sätter alltid säkerheten först, och det förstår alla. När bussen går sidledes på blankis är alla tacksamma för att jag har kört lugnt och säkert så att vi alla tar oss fram, istället för att jag ska försöka köra ikapp.

Vad gör du när du är ledig då?
– När jag är ledig är jag med familjen, kör skoter, bygger och har det bra. Jag vill spendera mycket tid med vänner och bekanta också. Jag försöker allt jag bara kan. Jag håller kontakt och brukar bjuda in massor av kompisar att komma hit och köra skoter. Vänner är en viktig del av livet, precis som familj. Sen så blir det en hel del skruvande i garaget, men jag älskar det. Just nu har jag satt ljuslister på nya barnvagnen. Det är inte bara för skojs skull utan för säkerheten. Svärmor var först inte så imponerad, men nu säger hon ”Det där var inte dumt! Jag ser och syns ju på långt håll!”. Jag vet ju som både bilist och bussförare hur viktigt det är med ljus och reflexer i mörkret.

Hur har ni det på Vilhelmina taxi då?
– Vi är ett riktigt bra gäng! Vi är så klart utspridda överallt i länet och på vägarna, men vi försöker träffa varandra när vi är ute på jobb.

Och Vilhelmina gillar du?
– Locka inte hit alla nu! Nä, jag skojar bara. Det är riktigt bra här. Det är livet. Vi har allt. Det finns liv och rörelse här. Många säger att inlandet dör ut, men det skiter jag i. När folk säger sånt då bestämmer jag mig ofta för att göra precis tvärtemot. Jag vill bo och leva här. Och skulle vi inte ha bussen så skulle vi tappa mycket. Den är viktig!

Varför ska någon bli förare, tycker du?
– Om du gillar att köra är det helt rätt. Det är också givande. Du träffar människor och de är glada och ger dig energi. Tänk bara när skolbarnen tar micken och berättar historier och sjunger. Tänk dig när du ligger på vägen och bara kan köra. Jag älskar det.